Förbränningstoaletter har blivit en populär lösning i fritidshus där det saknas vanligt vatten och avlopp. Det är lätt att förstå varför. Man använder toaletten ungefär som vanligt och istället för att behöva hantera latrin återstår till slut en liten mängd aska.
Men det finns också en annan sida av lösningen.
Under många år har jag stått på mässor och pratat toaletter med fritidshusägare, båtägare och människor som bor mer eller mindre off-grid. Jag har träffat många som varit nöjda med sina förbränningstoaletter, men också kunder som bytt från förbränningstoalett till Air Head. Det som återkommer i de samtalen är framför allt kostnaden, energiförbrukningen, tekniken, underhållet och ibland lukt från avgaserna.
Därför ville jag titta närmare på vad som faktiskt gäller.
Den här artikeln bygger både på mina egna samtal med kunder och på research i tillverkarnas information, kommunala underlag, Avloppsguiden och användarerfarenheter. Målet är inte att säga att förbränningstoalett är fel för alla. Det är att ge en lite mer komplett bild av vad man faktiskt köper.
Grundprincipen är enkel. Urin, fekalier och toalettpapper förbränns vid hög temperatur och kvar blir en liten mängd aska.
Men bakom den enkla idén finns ett tekniskt system med brännkammare, fläkt, styrning, sensorer, ventilation och på många modeller katalysator.
Det finns också flera olika typer. De vanligaste modellerna för fritidshus går på el eller gasol. Det finns även dieseldrivna modeller, framför allt för husbilar och andra fordon.
Och alla förbränningstoaletter fungerar inte längre likadant. Hiilet Luxury är exempelvis konstruerad så att vätskan separeras och energin framför allt används till att förbränna det fasta materialet. Det innebär att man inte bör bedöma alla förbränningstoaletter efter exakt samma mall.
Det här tycker jag är viktigt, för tekniken utvecklas. En modern förbränningstoalett är inte samma produkt som de modeller som såldes för tjugo år sedan.
Det här är en av mina största invändningar mot principen.
En vanlig elektrisk Cinderella Comfort har en förbränningseffekt på 2 000 watt och tillverkaren anger en energiförbrukning på ungefär 1 till 2 kWh per förbränning.
Det behöver inte bli någon enorm kostnad i ett fritidshus som används några helger om året. Men om huset används mycket, eller av flera personer, blir energiförbrukningen något helt annat än för en enkel separerande toalett där elen i princip bara driver en liten ventilationsfläkt.
Avloppsguiden skriver också att energikostnaden kan bli relativt hög vid frekvent användning.
Det kanske mest intressanta är att Cinderella själva numera säljer en separat urinoar till sina förbränningstoaletter. De skriver att omkring fyra av fem toalettbesök bara gäller urinering och att urinavskiljning kan minska energiförbrukningen med upp till 80 procent, samtidigt som slitaget och användningen av papperspåsar minskar.
Jag tycker att det säger ganska mycket.
Det är egentligen samma tanke som ligger bakom en urinseparerande toalett: om man skiljer vätskan från det fasta materialet behöver man inte använda lika mycket energi för att hantera allt tillsammans.
BRA ATT VETAHur mycket energi en förbränningstoalett använder beror mycket på modell och användning. Vissa nyare toaletter separerar urin eller kan kombineras med urinoar för att minska antalet förbränningar. Jämför därför den faktiska modellen, inte bara principen ”förbränningstoalett”.
En väl installerad förbränningstoalett ska inte stå och lukta inne i toalettutrymmet.
Men förbränningen producerar avgaser som måste ledas ut ur huset, och där kan lukt uppstå.
Det här är något jag hört många gånger från kunder på mässor. Någon beskriver det som bränd lukt, någon annan säger att det bara märks ibland och andra har inga problem alls.
Det intressanta är att detta inte bara är användarberättelser.
Uppsala kommun skriver i sitt informationsmaterial om förbränningstoaletter att lukt kan uppstå under förbränningen och att lösningen därför inte alltid är lämplig när man har närboende grannar. Kommunen betonar också att skorsten och katalysator måste installeras korrekt, annars kan katalysatorn sätta igen och skapa luktproblem.
Avloppsguiden gör samma koppling mellan korrekt installation av skorstenen och risken för lukt.
Det här är alltså inget argument för att alla förbränningstoaletter luktar. Det gör de inte.
Men jag skulle definitivt tänka på var avgasutloppet hamnar innan jag installerade en. Nära en altan, ett sovrumsfönster eller grannens uteplats är ingen bra placering.
NUNOS ERFARENHETJag har genom åren pratat med flera ägare som inte haft problem med själva toaletten inne i huset, men som upplevt lukt utomhus när toaletten förbränner. Hur mycket det märks verkar bero mycket på installation, placering och väderförhållanden.
En av de vanligaste bilderna av förbränningstoaletten är ungefär:
Använd toaletten, tryck på knappen, töm lite aska ibland.
Det är inte riktigt hela bilden.
Cinderella rekommenderar bland annat att askbehållaren rengörs ofta, helst minst en gång i veckan vid normal användning. Katalysatorn ska ångrengöras i samband med tömning. Utloppsanslutningen rekommenderas rengöras efter cirka 500 besök, och katalysator och ventilationsrör ska få en större rengöring ungefär en gång om året.
Det är fortfarande fullt möjligt för en vanlig ägare att göra mycket av detta själv.
Men det är en teknisk apparat.
Det finns fläkt, värme, elektronik, sensorer, luckmekanik och avgasrening. Ju fler komponenter ett system har, desto fler saker finns det som så småningom kan behöva service eller reservdelar.
Det är också här min erfarenhet från mässor kommer in. De kunder jag träffat som tröttnat på sina förbränningstoaletter har sällan klagat på själva askan. Ofta handlar det istället om att toaletten börjat krångla, behövt service eller kostat mer i drift och underhåll än de hade tänkt från början.
Det betyder inte att förbränningstoaletter generellt är opålitliga. Det finns också gott om ägare som haft dem i många år och är mycket nöjda.
Men jag skulle inte kalla dem underhållsfria.
På många vanliga modeller lägger man en speciell papperspåse i toaletten vid varje besök.
Cinderella säljer exempelvis sina originalpåsar i paket om 500. Det blir en liten kostnad varje gång toaletten används, utöver el eller gasol.
Det är ingen dramatisk kostnad per besök, men över många år blir även små förbrukningsartiklar pengar.
Nyare konstruktioner visar också att detta inte är ett nödvändigt krav för själva principen. Hiilet använder exempelvis inte samma typ av engångspåse.
Så även här är det värt att jämföra modeller och inte bara rubriken “förbränningstoalett”.
När jag skulle räkna på en sådan toalett skulle jag därför titta på inköpspris, installation, energi, påsar, normalt underhåll och framtida service, inte bara vad toaletten kostar i butik.
Här har förbränningstoaletten en verklig styrka.
Efter förbränningen slipper man hantera färskt fekalt material. Det återstår istället en liten mängd aska.
För många människor är just detta det starkaste argumentet för lösningen.
Men ur ett resursperspektiv händer något annat.
Avloppsguiden och Uppsala kommun beskriver att kvävet till stor del går till luften vid förbränningen medan fosfor blir kvar i askan. Fosforn är dessutom relativt svårtillgänglig för växter. Möjligheten att återföra näringsämnena till kretsloppet blir därför betydligt mindre än i ett system där urin och fekalier separeras och hanteras var för sig.
Här kommer min personliga uppfattning in.
Jag har alltid haft svårt för idén att använda ganska mycket energi för att göra sig av med något som egentligen innehåller näringsämnen och organiskt material.
Det betyder inte automatiskt att en komposttoalett är rätt lösning för alla. Den kräver istället att någon tömmer och hanterar materialet.
Man byter helt enkelt en typ av arbete mot en annan.
Trots allt jag skrivit ovan finns det situationer där jag förstår varför människor väljer förbränning.
Om det viktigaste för dig är att slippa hantera fekalt material, du har gott om el eller annan energi, huset används på ett sätt som passar toalettens kapacitet och ventilationen kan installeras ordentligt, då kan en förbränningstoalett vara mycket bekväm.
Den kräver inget vanligt vattenavlopp och slutprodukten är enkel att hantera.
För andra är nackdelarna viktigare.
Har du begränsad el från solceller eller batterier, vill minimera tekniken, vill undvika förbrukningsmaterial eller föredrar att ta vara på näringen i toalettavfallet, då tycker jag definitivt att man ska jämföra med urinseparerande och komposterande lösningar innan man bestämmer sig.
Det finns ingen toalettlösning som är bäst för alla.
Förbränningstoaletten försöker i första hand göra avfallshanteringen så enkel som möjligt för användaren.
En urinseparerande toalett gör tvärtom. Den separerar materialet redan från början och låter användaren ta hand om de olika delarna var för sig.
Det senare kräver mer eget ansvar vid tömning.
Men tekniken blir mycket enklare, energiförbrukningen betydligt lägre och möjligheten att återföra näringsämnen till kretsloppet större. Avloppsguiden beskriver just källsorterande torra toaletter som en lösning med god möjlighet till kretslopp, samtidigt som användaren måste acceptera mer egen hantering.
Det är en av anledningarna till att jag själv en gång fastnade för Air Head.
Inte för att den är rätt för alla, utan för att jag gillar själva principen: separera först, ventilera kontinuerligt och håll systemet så enkelt som möjligt.
Se våra toaletter eller kontakta oss om du vill veta vilken modell som passar din installation.
